om den här bilden
NASA: s rymdteleskop Hubble har tränat sitt knivskarpa öga på en av universums mest ståtliga och fotogena galaxer, Sombrero-galaxen, Messier 104 (M104). Galaxens kännetecken är en lysande vit, bulbous kärna omgiven av de tjocka dammbanorna som innefattar galaxens spiralstruktur. Som sett från jorden är galaxen lutad nästan kant på. Vi ser det från bara sex grader norr om dess ekvatorialplan. Denna lysande galax fick namnet Sombrero på grund av dess likhet med den breda kanten och den höga toppade mexikanska hatten.
Vid en relativt ljus storlek på +8 ligger M104 strax utanför gränsen för blotta ögonsynlighet och ses lätt genom små teleskop. Sombrero ligger vid den södra kanten av det rika Jungfruklustret av galaxer och är ett av de mest massiva föremålen i den gruppen, motsvarande 800 miljarder solar. Galaxen är 50 000 ljusår över och ligger 28 miljoner ljusår från jorden.
Hubble löser enkelt m104s rika system av globala kluster, som beräknas vara nästan 2000 i antal – 10 gånger så många som omloppsbana vår Vintergatan. Klusternas åldrar liknar klusterna i Vintergatan, som sträcker sig från 10-13 miljarder år gamla. Inbäddad i den ljusa kärnan i M104 är en mindre skiva, som lutas i förhållande till den stora skivan. Röntgenutsläpp tyder på att det finns material som faller in i den kompakta kärnan, där ett svart hål med 1 miljard solmassor finns.
på 19-talet spekulerade några astronomer att M104 helt enkelt var en kantskiva av lysande gas som omger en ung stjärna, vilket är prototypiskt för vårt solsystems uppkomst. Men 1912 upptäckte astronomen V. M. Slipher att det hattliknande föremålet tycktes rusa bort från oss på 700 miles per sekund. Denna enorma hastighet erbjöd några av de tidigaste ledtrådarna att Sombrero verkligen var en annan galax, och att universum expanderade i alla riktningar.
Hubble Heritage-teamet tog dessa observationer i maj-juni 2003 med rymdteleskopets avancerade kamera för undersökningar. Bilder togs i tre filter (röd, grön och blå) för att ge en naturlig färgbild. Teamet tog sex bilder av galaxen och sydde dem sedan ihop för att skapa den slutliga kompositbilden. En av de största Hubble-mosaikerna som någonsin monterats, denna magnifika galax har en uppenbar diameter som är nästan en femtedel av fullmånens diameter.