Detroit är en stad med en rik historia. Under många år migrerade människor till området på jakt efter jobb och i hopp om att uppnå den amerikanska drömmen. ”År 1880 var Detroit en invandrarstad med över 116 000 människor. Mer än 40 olika nationaliteter var representerade…Latinos var en växande befolkning, med många som kommer norrut för att arbeta inom järnvägsindustrin.”1

som Detroit in i 20-talet dess befolkning växte oerhört och 1910 var den 9: e största staden i USA. Detroit var inte bara hem för bilindustrin utan producerade också metallhantverk, järnvägsvagnar, spisverk, färger, järn, mässing och koppar. År 1910 grundades en afroamerikansk medelklass. I slutet av 1910-talet såg första världskriget och Detroiters kämpade tappert liksom andra amerikaner. Efter kriget växte Detroit ” geografiskt till 77,9 kvadratkilometer.”2 staden utvecklades kulturellt med öppnandet av Detroit Institute of Arts, Masonic temple, Fox Theatre och många andra filmhus. 1922 introducerade Ford Motor Company 40-timmars arbetsvecka som gjorde Detroit till en mycket tilltalande stad för nya amerikaner och migrerande amerikaner. Den stora depressionen hade en förödande effekt på Detroit. Men med valet av Franklin Roosevelt och hans inledande av New Deal kunde Detroit studsa tillbaka. Många byggprojekt påbörjades. Detroit Zoo byggdes och den berömda Woodward Avenue utvidgades. Bostadsprojekt byggdes också i staden. 1932 finansierades ett inredningsprojekt i New Deal och tillät den berömda muralisten Diego Rivera att slutföra sin fresco med titeln Detroit Industry. 3

Efter andra världskriget ledde Detroit landets ekonomi och stod för ”1/6 av landets sysselsättning i mitten av århundradet.”4 efterkrigstidens överflöd möjliggjorde många förbättringar i staden, men Detroit var rasligt segregerat och förhållandena började förvärras. Perioden efter andra världskriget i Detroit diskuteras ofta genom en rasdiskurs av svartvitt. Detta beror delvis på att dessa två grupper var de största invånarna i staden. Det fanns dock andra etniska grupper närvarande, som Latinos. Det finns dock inte mycket stipendium på dessa grupper. Ändå kämpade afroamerikaner mot rasegregering i bostäder och sysselsättning. Som författaren Thomas Sugrue konstaterar, ” 1953 skröt Detroit det största antalet oberoende ägda svarta företag i någon stad i USA.”5

Detroiters bevittnade två stora upplopp i 20-talet, en i 1943 och en i 1967. Många hävdar att Detroit inte har studsat tillbaka från upploppet 1967. Oavsett om detta är sant eller inte, är det viktigt att se upploppet som en vändpunkt i Detroits historia. Social och ekonomisk oro var utbredd och är fortfarande i Detroit. Effekterna av avindustrialisering var också hårt slående för invånarna i Motor City 1967 och under resten av seklet.

Detroit kämpar fortfarande med många av dessa problem idag. Företag fortsätter att flytta ut ur staden, liksom invånarna. Men det finns fortfarande hopp för staden Detroit. Detta illustreras av de många Latinos som bor på Detroits sydvästra sida. Latinos är stolta över sin Detroit, och gör historia med allt de gör.