dikten ’en ljudlös Patientspindel’ börjar med upprepningen av titeln som ’en ljudlös patientspindel’ för att skapa en bild i läsarnas sinne. En spindel personifieras när den ges de mänskliga egenskaperna som ljudlös och tålmodig i dikten. Talaren tittar på denna lilla varelse och vill att vi ska känna om det.

diktens talare introducerar vidare en spindel som en tragisk, isolerad och separerad. Observation spindeln närmare talaren beskriver hur spindeln utforska ’lediga stora omgivande’ genom att lansera fram filament, filament, filament’, repletion av samma tråkiga uppgift att göra strängar.

det finns vändpunkten efter den femte raden när det gäller tanken i talarens sinne. Talaren utan att nämna spindeln börjar identifiera sin själ i en liten varelse. Han kommer att ställa frågan till sin själ. Han vill veta var hans själ står faktiskt. Läsarna kan se själen stå på en” liten udde”, som där spindeln”stod”. Här försöker talaren ge känslan av hur mycket ensam hans själ är – precis som en ”isolerad spindel”. Men spindeln som strängar är vad själen utforskar eller” söker ”eller” vågar ”eller” kastar ” utrymmet. Talaren här berättar för oss att själen alltid arbetar och tänker – ”oavbrutet musing” – som han säger i dikten. Här finner talaren sin själ som alltid vågar, Musar, kastar och försöker ansluta sig till världens storhet. Själen stod isolerad där utan någon koppling. Själen kommer att förbli i en hängning tills den fångar någonstans. Så talaren föreslår sin själ att fånga någonstans tills den hittar gossamer trådar.

spindeln representerar symboliskt en explorer. Det är kvaliteten på Utforskaren att inte bli trött när du utforskar stora omgivningar. Utforskaren, forskaren eller filosofen är som spindeln som står isolerad, men tålmodigt försöker de ansluta sig till lediga omgivningar. För vissa utforskare blir sökning av osynliga, okända och oidentifierade föremål för nyfikenhet. Endast dessa människor kan lyckas ansluta sig till den måttlösa världen som arbetar outtröttligt och håller tålamod med dem. Poeten försöker idolisera en insektspindel. Egentligen är spindeln en symbol för alla dem som arbetar kontinuerligt och är isolerade från andra.

i dikten har spindeln använts som en analogi för att hänvisa till den mänskliga själens rastlöshet. Som talaren märkte stod en ljudlös patientspindel isolerad på en liten klippa för att utforska den lediga och stora omgivningen. Det gick på lunchfilament ur sig själv outtröttligt. Det försökte ansluta dessa filament till varandra. Spindeln hade kraft, tålamod och energisk i att påskynda sitt arbete. Dessa saker är stödet till Whitmans grundläggande filosofi som ”mänsklig själ är odödlig och den är alltid i ett tillstånd av progressiv utveckling”. Denna ide om att någonsin utveckla och expandera mänsklig själ jämförs med den utökade metaforen av ”en ljudlös patientspindel” i dikten.

denna dikt är språkligt lysande i sin komposition. Dikten är sammansatt i två strofer, var och en innehåller fem rader. De poetiska linjerna är olika i sin längd. Formeln för att komponera den första stanzaen har kopierats i den andra. Användningen av allitteration, apostrof och upprepning är de viktigaste funktionerna i denna dikt. Poeten kommer också att ställa retoriska frågor.

den första stanzaen är i läget för beskrivande berättelse. Talaren centrerar sig för att diskutera spindeln, som är ljudlös och tålmodig. I den tredje raden i den första stanzaen finner vi alliteration i orden /ledig – stor/. På samma sätt är repetitionstekniken högt värderad i fjärde raden. Ordet ’filament’ har upprepats tre gånger för att beteckna outtröttlighet hos patientens spindel i hans utforskning. I den första strofen har ordet ”udde” använts för att signalera spindelns inställning. Valet av diktion är också ganska fantastiskt i den första stanzaen. Orden som ’explore ’ och’ launch ’ ger intryck av vetenskaplig sökning av en explorer. I ett sådant sammanhang har spindeln symboliskt representerats som antingen en forskare eller forskare.

den andra strofen i dikten är helt meditativ. Poeten adresserar sin själ för att känna till sina positioner. Här har termen ”omgiven” upprepats. På samma sätt använder han några verb som ’musing’, ’venturing’, ’seeking’ och ’throwing’ för att indikera människans själs gärningar. Dikten är lysande för sin interna parallellism. Liknande ord och fraser har använts i den första och den andra strofen. Båda stroferna kommer att använda synonymierna. Parallellism kan uppfattas i orden som ’isolerad’ / ’omgiven’, ’vidsträckt omgivande’ / ’måttlöst hav av rymden’, ’outtröttligt’och ’ slarvigt’. När han ser spindelns kamp och försök kommer poeten att fråga om sin själs ståndpunkt. Senare föreslår poeten sin själ att hålla det duktila ankaret tills det behöver någon bro för dess anslutning.