den aktuella studien, en individuell deltagardata meta-analys, publiceras i tidskriften PLOS Medicine. De flesta forskarna är anslutna till Göteborgs universitet och Amsterdams universitet.
i Sverige och Nederländerna är risken för att ett barn dör före, under eller kort efter födseln (”perinatal död”) i allmänhet mycket låg. Detsamma gäller risken för skada eller skada på barnet i samband med födelsen. Men dessa risker – av perinatal död och sjuklighet (ohälsa, trauma eller annan skada) lika-är kända för att stiga något, från en låg nivå, ju längre en graviditet fortsätter efter den 40: e veckan.
syftet med metaanalysen var att jämföra resultat från induktion vid 41 och förväntad hantering och om inte levererad induktion vid 42 veckor, genom att kombinera enskilda studier som behandlar samma fråga. Hittills har det i vissa avseenden varit oklart vilka åtgärder som bäst skyddar kvinnan och barnet.
tre randomiserade studier av samma fråga har publicerats, alla sedan år 2000: SWEPIS (den svenska post-term Induktionsstudien), som omfattar 2 760 kvinnor; en holländsk INDEXSTUDIE (induktion eller förväntad hantering) av 1 801 kvinnor; och en turkisk studie av 600 kvinnor.
de svenska och nederländska studierna kunde bidra med resultat på individnivå, och den turkiska studien ingick också i den sammanlagda bedömningen av perinatal död och andelen kejsarsnitt. Alla kvinnor hade nått 41 veckor, var friska och förväntade sig ett barn när de deltog i respektive studier.
av de 4561 kvinnorna som ingick i analysen av individuella data tilldelades 2 281 för induktion vid 41 hela veckan. I denna grupp genomgick 80 procent induktion. För de andra började leveransen spontant.
i den förväntade ledningsgruppen på 2 280 kvinnor väntade spontan leveransstart fram till 42 veckor då induktion annars planerades. Detta har varit rutinmässig ledningspraxis vid de flesta födelsecentra i Sverige och Nederländerna vid okomplicerade graviditeter. I den förväntade ledningsgruppen behövde 30 procent av kvinnorna induceras, medan för de andra började arbetet spontant.
När det gäller kombinationen av perinatal död och svår sjuklighet påverkades 10 (0, 4%) i gruppen inducerad vid 41 veckor och 23 (1, 0%) i 42-veckorsgruppen. Skillnaden mellan grupperna är statistiskt signifikant. Dessa resultat gäller för kvinnor som levererar för första gången. För kvinnor som redan födde en gång var antalet perinatala dödsfall och sjuklighet för lågt för att visa någon effekt.
det fanns ingen skillnad i kvinnors hälsotillstånd efter födseln mellan grupperna. Proportionerna av kejsarsnitt och instrumentala födelser, med hjälp av en ventouse (sugkopp) eller tång, var också jämförbara.
m, doktorand i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare vid Universitetssjukhuset, är en av de två första författarna till studien.
”att kunna kombinera studier på individnivå är ett bra och robust sätt att undersöka frågor där det vi studerar är mycket ovanligt. Det betyder att vi har ökat antalet kvinnor som deltar och därmed också ökat resultatens tillförlitlighet”, säger Alkmark.
” vår studie visar, i överensstämmelse med tidigare forskning, att riskerna för sjuklighet och perinatal död är lägre när induktion utförs vid 41 veckor än när det görs vid 42 veckor, medan det inte ökar riskerna för nedsatt hälsa hos mödrarna.”
Esteriek de Miranda, biträdande professor i Amsterdam UMC vid universitetet i Amsterdam och en av båda sista författarna: ”denna minskning av risken hittades bara för kvinnor som hade sin första förlossning, inte för kvinnor som redan hade fött en eller flera gånger, tidigare induktion hade ingen fördel för dessa kvinnor och deras barn.”
Henrik Hagberg, professor i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, är en av medförfattarna.
” om dessa resultat extrapoleras till svenska förhållanden, där ungefär 20 000 kvinnor per år fortfarande är gravida vid 41 veckor, kan man förhindra minst 100 fall per år av allvarlig sjukdom eller död hos barnen när de induceras vid 41 veckors graviditet. Den andra sidan av myntet är att många induktioner sedan måste göras. För att rädda ett barn från allvarlig sjukdom eller död måste statistiskt sett 175 kvinnor genomgå induktion vid 41 veckor”, säger Hagberg.
Judit Keulen, doktorand vid Amsterdam UMC och University of Amsterdam och en av båda första författarna:”Att välja för förväntad ledning innebär en övergripande 99% chans för ett bra perinatalt resultat för alla kvinnor, för multiparösa kvinnor som väljer förväntad ledning är chansen för ett bra resultat inte annorlunda än efter induktion av arbetskraft.”
Ulla-Britt Wennerholm, senior klinisk läkare och docent i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet, är en av de två seniorförfattarna.
”gravida kvinnor vars graviditeter varar 41 veckor bör informeras om fördelarna och nackdelarna med induktion, och de som sedan vill induceras bör erbjudas detta alternativ”, säger Wennerholm.