målning på trä och duk fanns i antiken, när Apelles och Zeuxis var Velazquez och Rembrandt i den antika världen. Men absolut ingenting av de mästerverk de skapade överlever. Men i Egypten slogs nya tankar från den grekiska och romerska världen samman med gamla, inklusive löftet om evigt liv som mumier erbjöd. Designad för att hålla i evigheten och bevaras av det torra klimatet, överlever några gamla mästerverk. Dessa är de levande Fayum mumieporträtten.

före Fayum-porträtten, årtusenden av mumifiering

För över sex tusen år sedan insåg de forntida egyptierna den heta ökensanden naturligt bevarade lik. De placerade krukor och vardagsartiklar bredvid de döda och begravde dem i fosterställning, som om de förväntade sig att de skulle återfödas. Dessa var grunden för den forntida egyptiska civilisationens strävan efter evigt liv.

För fem årtusenden sedan blev processen för torkning av lik artificiell. Ett saltliknande mineral, natron, användes för att torka lik för att säkerställa att de förblev intakta. Varför var det så viktigt att kroppens egenskaper varade i efterlivet?

livet efter detta i Forntida Egypten

de forntida egyptierna trodde att de döda skulle återuppstå och leva för evigt. De kom till denna uppfattning från att observera världen runt dem och drog slutsatsen att det var i evig Återfödelse. Titta på solen som dör på natten, bara för att återfödas varje morgon. En gång om året spred sig Nilen och förvandlade karg mark till bördigt land. Varje natt rörde sig stjärnorna, som solen och Nilen, på ett ordnat sätt.Egypten, trodde de, var välsignad med en gudomlig och harmonisk livsmekanism. Att begrava de döda i ett land som ständigt återupplivades innebar att de kunde dra nytta av denna eviga återfödelsecykel. För oss innebär mumier och monumentala gravar en sjuklig fascination med döden. För dem innebar det att besegra döden genom att ständigt återfödas. Därför byggde de för evigheten.kropp och själ måste bevaras som ett villkor för evigt liv. En person var gjord av olika element, som började med kroppen. Sedan, alltid fäst vid kroppen, en skugga. Nästa, en identitet, namnet. Sedan, ens livskraft och andliga tvilling, ka. Slutligen själen, som kunde resa, ba.

alla andliga element behövde kroppen som en fristad för evigheten. Ba lämnade och återvände på natten, men behövde känna igen sin egen mamma. Annars skulle det vara en ” andra död.”För att säkerställa evigt liv måste kroppen bevaras perfekt, förbli identifierbar och ges förmågan att andas.

hur livet gavs till forntida egyptiska mumier

döden, för de gamla egyptierna, var inte slutet, men en övergång. Det var som att ”vila”, liknas vid sömn, ” natten att gå ut till livet.”Medan du sover, lever en. Och efter sömnen vaknar man.

på begravningsdagen ägde den sista men viktigaste ritualen rum, ’öppningen av munnen.’Mumiens mun, ögon, öron och näsa berördes av ett stenblad, liknande kniven som användes för att skära navelsträngen hos nyfödda. Det återfick således användningen av munnen och dess sinnen.

som ett resultat levde mumman, kunde andas och äta:

du kommer till liv en andra gång,
du trivs på vatten, du andas luft,
du dricker som ditt hjärta önskar.
dina ögon får dig att se,
dina öron för att höra vad som talas;din mun talar, dina fötter går, dina händer, dina armar har rörelse.

familjen satte sin älskade i sitt ”evighetens hus”, graven. Avskedsord var:

O du som älskar livet och hatar döden,
Du har avgått levande, du har inte avgått död,
stiga upp till livet, för du har inte dött.

när grekiska och egyptiska kulturer slogs samman

Vi kan föreställa oss vad grekerna kände anländer i Egypten: ”ingenstans finns det så många underbara saker, inte heller i hela världen bredvid finns det att se så många verk av outsäglig storhet.”I gengäld berättade en egyptisk präst enligt uppgift grekerna att” du är ung i själen… du har inte en enda tro som är gammal.”Alexander den store invaderade sedan Egypten, en 3000 år gammal civilisation som siktade på evigheten. Invaderaren bad om att bli erkänd som amuns son, blev farao och mumifierades.

Pharaohs talade grekiska under de följande tre århundradena. Men de fortsatte att avbildas i förfäders egyptisk stil och byggde tempel till de traditionella gudarna. Det är därför några av de bäst bevarade templen i Egypten gjordes av grekiska faraoner. Så här dechiffrerades hieroglyfer så småningom tack vare tvåspråkiga grekisk-egyptiska snidade texter.

egyptisk kultur gynnades också av grekiskt inflytande, med biblioteket i Alexandria, och ett av de sju underverken, fyren. Proportionsreglerna för bilder som hade förblivit baserade på samma principer i tre årtusenden utvecklades.

väggmålning ändrades från den tvådimensionella traditionen till det tredimensionella grekiska sättet. Ansikten, snarare än att idealiseras, blev verklighetstrogna porträtt. Eftersom dessa bilder användes för tempel och gravar, vad var Egyptens grekers inställning till döden?

anta forntida egyptiska övertygelser om efterlivet

ett ord räcker för att illustrera skillnaden mellan den grekiska och egyptiska tron i efterlivet: sarkofag. På grekiska betyder det ’ köttätare. Det ekvivalenta egyptiska ordet, neb ankh, betyder ’ livets Herre. En version innebär slutet på livet och den andra innebär början på ett nytt liv.

för grekerna upplevde de flesta själar en dyster evig resa. Till och med den härliga hjälten Achilles sa att han ”hellre skulle vara en betald tjänare i en fattig mans hus och vara över marken än kungarnas kung bland de döda.”

i det egyptiska efterlivet hade de som hade övervunnit hindren i livet efter detta bättre än kungar. De var som gudar, med kraften att vakna på andra sidan, att återfödas för evigt.

mummi masker och kistor var täckta i guld, för att indikera att deras kött var, som gudar, evigt. Det var inte nödvändigt för dem att vara faktiska porträtt, eftersom att skriva ett namn på en bild förvandlade det till en enskild person.

egyptiska seder kan ha verkat konstigt för grekerna och romarna, men vem kunde passera en chans till evigt liv? Eftersom det innebar att omfamna egyptiska övertygelser, vad var grekernas inställning till den traditionella religionen?

gudomlig multikulturalism

de forntida egyptierna hade redan inga svårigheter att anta främmande gudar. Alexander Den Store och hans efterträdare strävade efter att ses som att följa den forntida egyptiska religionen. Men grekerna kände fortfarande att det var för konstigt att ha djurhövdade gudomligheter.

en pragmatisk lösning hittades i att kombinera likvärdiga gudar, nästan som att översätta deras namn från en kultur till en annan. Eftersom Zeus var den stora grekiska guden, motsvarande Amun för egyptierna, fanns Zeus-Amun. En ny gud, avbildad i grekisk stil, Serapis, antogs av egyptierna, grekerna och romarna.

denna gudomliga smältdegel innebar att egyptiska gudar dyrkades i Rom, Paris, London och över hela det romerska riket. Romerska kejsare avbildades fortfarande på Egyptiska tempelväggar som faraoner, århundraden efter Cleopatra.

det egyptiska samhället blev multikulturellt, eftersom dess invånare var egyptiska, grekiska, romerska, judiska och kristna. Målning i grekisk stil började sedan användas för att måla porträtt.

Fayum Portraits: de enda bevarade Panelmålningarna från antiken

Vi har en befintlig vision av vita grekiska statyer, men antikens Grekland porträtterades i Technicolor. Hade panelmålningar överlevt skulle de stå i jämförelse med mästerverk från Botticelli till Rembrandt.

allt vi förstår har uppfunnits under renässansen var redan där: förmågan att skapa tre dimensioner i målning med perspektiv, förkortning, skuggning och färg. Realism och optisk illusion var så utvecklad till den punkt som fåglar misstog målade frukter för riktiga.

för att föreställa sig hur gammal grekisk målning kan ha sett ut, måste vi vända oss till mosaiker, etruskernas och makedoniernas gravar, Pompeiis väggar. Men inte allt är förlorat. Egypten var i sju århundraden en del av den grekiska och romerska världen. Så småningom, snarare än att använda konventionella kistor eller mumiemasker, uttrycktes önskan om evigt liv med realistiska porträtt.

målare använde encaustic paint – en genomskinlig vaxbaserad färg – eller tempera för att måla verklighetstrogna porträtt. Anonyma konstnärer målade ansikten som ger illusionen av lättnad med skuggning, färgvariationer och synliga penseldrag. De gav livsgnistan till dessa ansikten med intensiteten i stirran och fuktiga ögon som reflekterar ljuset.

från 1: a århundradet e.kr. och i tre århundraden målades Fayum-porträtten på trä, på duk och kunde till och med vara i full längd för Höljen. De var dyra, och visas hemma, precis som vi gör. När personen dog anpassades träpanelen till mammans bandage. Mumien kan sedan visas i hans eller hennes hem.

Fayum Portrait Mummies bodde hemma med sina familjer

att hålla mumier i egyptiska hem noterades redan av forntida författare. Man rapporterar att ” många egyptier håller sina förfäders kroppar i dyra kamrar och blickar ansikte mot ansikte mot dem som dog många generationer före sin egen födelse, så att de upplever en konstig njutning, som om de hade levt med dem som de blickar på.”

ofta bucklig, mumierna visar tecken på att ha blivit omslagen och skadad av exponering för elementen. Klottrade karikatyrer kvar av besvärliga barn på deras morförälders mumifierade Fötter illustrerar att familjer bodde nära mumier.

om vi glömmer berättelserna om mumier som stiger upp från de döda för att bli Monster, uppskattar vi att de för de gamla egyptierna levde. Porträttet var den faktiska personen som avbildades, levde och andas. Vi har bilder på våra morföräldrar hemma, de hade sina faktiska morföräldrar. Vi tar med blommor till vår älskade gravar, de delade måltider med dem.

i ett brev som meddelar en far att hans dotter ”är död och nu är lycklig för alltid”, finns det en inbjudan att ”komma och se henne”. Efter en tid begravde de mumman i en nekropolis.

den romerska eran var också övergången från den forntida egyptiska religionen till den nya, kristendomen. Bruket av mumifiering ansågs hednisk och så småningom övergavs. Glömt, Fayum portrait mummies kryssade på sin resa mot evigheten.

mästerverk upptäckta, brända eller dumpade

från slutet av den romerska eran till 19-talet vände sig intresset för mumier till medicin. Mumiya, eller bitumen, misstog sig med egyptiska lik som förmörkades av mumifieringsprocessen. Forntida egyptier väcktes från sin eviga sömn för att malas till ett pulver och intas som ett botemedel. Egyptiska läkare uppskattades, men det är osannolikt att någon av dem skulle ha föreställt sig att ätas för att bota andra.

på 1880-talet visade stora upptäckter målade porträtt av mumier. Först upptäcktes i Fayum regionen, de kallas ’Fayum porträtt,’ även om de hittades i hela Egypten. Tyvärr gjordes många grävningar slarvigt. Omsorg för mänskliga rester var sällsynt, även bland arkeologer. En kastade armen till en av de första faraonerna, Djer, i papperskorgen.

en rapport från en 1887 upptäckt av en grotta full av mumier säger:

”Under varje mamma var en etikett inskriven med namnet på den avlidne, hans yrke och födelseort. Grottans väggar pryddes med ett stort antal porträtt målade på trä, de flesta i ett mycket bra bevarandetillstånd.

vandalerna som gjorde denna viktiga upptäckt, överraskad av natten och förkylningen, var inte rädda, i sin okunnighet, att bränna inskriptionerna och porträtten i tre på varandra följande nätter. Bara några stycken överlevde detta blodbad.”

cirka 1000 Fayum mummy-porträtt hittades så småningom. I de flesta fall hölls panelmålningen och resten av resultaten kasserades. Lyckligtvis gjordes en av upptäckterna av en stor arkeolog, Flinders Petrie. Han höll många mumier intakta och spelade in mycket värdefull information.

Möt forntida egyptier

Fayum mummy-porträtten tillåter oss att träffa generationer av egyptier som levde upp till 2000 år sedan. Endast cirka 1% av Fayum mumier hade porträtt eftersom de var dyra. Så vi tittar på en välbärgad del av befolkningen: köpmän, soldater och präster.

Lite är känt om målarna. Vissa målningar är äkta porträtt, och andra slutfördes efter att personen hade dött, vilket var mer än troligt för barns begravningar. Eftersom konstnärer tydligen inte undertecknade sina målningar är alla fayums porträttmålare anonyma. Men några namn överlever i gamla texter, som Chairas, Flavius Isidoros, Eudaimon, och från hans gravsten, ”Sabinus, målare, 26 år.”

livslängden var låg i Forntida Egypten. De flesta barns mumier är namnlösa, med några undantag, som Asklepiades, ”åtta år gammal, har mod” och Eutyches, en tonårspojke, kanske en slav befriad och sedan fått en dyr begravning.

Vi vet att några av dem kunde läsa, som Hermione Grammatike, vars namn betyder att hon var lärare eller att hon var läskunnig. Hon var bara mellan 18 och 22 år gammal.en anonym kvinna älskade Homers Iliad så mycket att hon såg till att hon kunde fortsätta läsa den för alltid genom att bli begravd med den.

Mummy wraps inkluderade också inskriptioner av vad som kunde ha varit deras sista ord: ”farväl”, ”ha mod” och ”var glad.”

Fayum Portraits: tittar på oss, en blick från bortom

enligt forntida egyptiska övertygelser innehåller Fayum-porträtten personens själ. Medveten om risken för att deras kroppar kanske inte överlever, trodde de att en bild kunde fungera som en ersättning för själen att återvända till. Ba kunde återförenas med sin egen ersättningskropp, gjord av sten eller färg.porträtt som hålls i museer säkerställer de gamla egyptierna avbildade chanser att bli eviga. Något som kunde ha varit i deras sinne medan de stirrade på sig själva i panelen som konstnären just hade avslutat.

om deras ba verkligen är inne i dessa porträtt blev de ” vackra ansikte bland gudarna.”Ansikten tittar på oss från bortom, som” öppningen av munnen ” ceremoni magiskt gav dem syn.en Renässanskonstfördrag gör en liknande punkt: ”målning innehåller en gudomlig kraft som inte bara gör frånvarande män närvarande, men dessutom gör att de döda verkar nästan levande… ansiktet på en man som redan är död lever verkligen ett långt liv genom målning.”

Fayum-porträtten är exceptionella som de enda panelmålningarna från antiken. Mästerverk av anonyma målare som, som Velazquez och Rembrandt, kan förvandla färgdroppar till levande ögon.

ändå har de en djupare betydelse. Om mumman är klar är ansiktet vi tittar på verkligen där, bakom panelen. Peering i dessa ögon kan vi känna vad personen hoppades höra för två årtusenden sedan:

du lever igen, du återupplivar alltid,
Du har blivit ung igen,
Du är ung igen och för alltid.

källor:

– – mumien i Forntida Egypten: utrusta de döda för evigheten; Salima Ikram och Aidan Dodson.

– den vackra begravningen i romerska Egypten, konst, identitet och Begravningsreligion; Christina Riggs.

– forntida ansikten, Mumieporträtt från romerska Egypten; Susan Walker och Morris Bierbrier.

– levande bilder, egyptiska Begravningsporträtt i Petrie-museet. Janet Picton, Stephen Quirke, Paul C Roberts.

– Mumieporträtt i J. Paul Getty Museum; David Thomson.

– de mystiska Fayum-porträtten: ansikten från Forntida Egypten; Euphrosyne Doxiadis.

– Begravningsartister: Textbeviset, Maria Cannata; Oxford Handbook of Roman Egypt.